måndag 10 januari 2011

Säljer av Cincinnati

Idag sålde jag av innehavet i Cincinnati. Tycker att det finns flera bättre alternativ inom portföljen.  Visserligen inte lika lågt värderade sett till nyckeltal men de har i mina ögon bättre framtidsutsikter och/eller bättre ledning och/eller starkare moats.

Aktier som Exelon, Fortum, J&J, Novartis, SHB, Hudson och Telia har PE mellan 11 och 13 och en direktavkastning mellan 3-5%. Det är bolag som jag känner förtroende för och som jag tror kommer fortsätta växa. Det känns helt klart värt en premium jämfört med C som jag köpte mest för värderingens skull (i nuläget PE9, PB 1,1 och direktavkastning på 5%).

Värderingsrisken ökar då jag går ifrån depressivt värderade C. Men jag vill köpa och behålla aktier i bra företag som växer. Företag med starka konkurrensfördelar.

Jag har nog förändrat mitt synsätt en del sen jag gick in i aktien. Numera mer fokus på kvalitet före värdering.

fredag 7 januari 2011

hur defensiv är defensiven? (del 2)

Här sitter jag och myser med en kopp te med honung. Är rätt mör då jag fick ett riktigt träningspass på jobbet med fyra timmars cykling/löpning i ett par decimeters snömodd. Sparar in ett gym-kort helt klart..

I föregående inlägg resonerade jag kring portföljens värdering. Graham skulle inte ha gillat det höga PB-talet. Men i övrigt ser portföljen prisvärd ut tycker jag. Med tanke på kvaliteten hos innehaven.

Den ljusnande framtid?
Som investerare får man inte sin avkastning från historiken utan från framtiden. Eller som fondbolagen brukar säga 
 "  hög historisk avkastning är ingen garanti för framtiden" 
Framtiden är lika oklar som en dimmig dag på fjället..
Det är inte ovanligt att företag går upp som en sol och ner som en pannkaka. Jag kommer spontant att tänka på svenska Facit som var en mycket framgångsrik tillverkare av kontorsmaskiner på 50- och 60-talet. Wikipedia skriver
"   År 1970 kom att bli höjdpunkten i Facits historia under ledning av den då mycket kände VD:n Gunnar Ericsson, son till företagets grundare. Antalet anställda i koncernen hade vuxit till 14 000, bolaget fanns i 140 länder och sen 1957 hade omsättningen växt totalt med 500 procent till omkring 1 miljard kronor."
Men redan några år därpå var bolaget nere för räkning. Facit lyckades inte hänga med trenden med digitala räknare. Att företag på detta vis går in i väggen är kanske inte det typiska, vanligare är nog en långsam och utdragen stagnation. Genom att sprida riskerna över flera företag minskar utsattheten mot
denna typ av kriser.

Mer om företagsspecifik risk
Som de flesta läsare särskilt är medvetna om vid detta läge är jag riktigt imponerad av H&M. Perfekt på alla sätt i mina ögon. Josh Peters skriver i sin utmärkta bok The Ultimate Dividend Playbook om två modeaktier som stött på problem:
"   their ability to generate high returns is contingent on staying ahead of fashion trends, an almost impossible task over any length of time. GAP (GPS) once had a record like that, but just a couple of fashion miscues several years ago trashed profitability to a level from which the retailer still hasn´t recovered. [...] the key is not just to seek firms with high ROEs, but to know why those ROEs are high and should stay high into the indefinite future."

Inget företag är immunt mot risk. Som skräckexempel kan nämnas den förgiftningsskandal som Johnson&Johnson blev utsatt för 1982. Sju personer dog efter att ha tagit smärtstillande piller från J&J. Pillren hade blivit förgiftade. Någon hade köpt piller, tagit hem dem och förgiftat dem för att sedan lägga tillbaka burken på hyllan. J&Js försäljning slaktades, ingen visste ju riktigt hur förgiftningen gått till, kanske var alla burkar förgiftade? J&J fick kalla tillbaka 31 miljoner förpackningar. En sådan här händelse går inte att förutse. J&J gjorde allting rätt i sin forskning och i sin verksamhet men blir utsatt för ett illdåd.

I mina ögon skiljer sig risken att bli omsprungen rätt markant åt mellan branscher . I teknikbranschen är denna risk tydlig då utvecklingen är svindlande snabb. Sen finns det en del företag som har så starka konkurrensfördelar och så etablerade varumärken och stordriftsfördelar att en större motgång är mer osannolik. Jag skulle bli väldigt överraskad om Coca-Cola eller H&M började krisa. Samtidigt ska man aldrig säga aldrig. Se bara på Astra, Ericsson eller Nokia som var riktiga framgångssagor för några år sedan. Läkemedelsbolagen är ett tydligt exempel, för ett decennium sedan var det nog svårare att tänka sig starkare moats än hos läkemedelsbolagens patent. Föga gick det att förutse svårigheterna med att få fram nya storsäljare samt de generiska läkemedlens intåg. 

Branschspridning
Ett sätt att bedöma risk är att titta på branschspridning. En portfölj bestående av 20 finansbolag var nog inte så rolig att ha när finanskrisen dök upp. Svenska OMX large cap delar upp börsen i tio branscher. Inom parentes visas min gissning var mina bolag placerar sig.
  • Dagligvaror                      (1st)
  • Energi                               (2st)
  • Finans & Fastighet           (4st)
  • Hälsovård                         (2st)
  • Industrivaror & Tjänster   -
  • Informationsteknik            -
  • Kraftförsörjning                (2st)
  • Material                              -
  • Sällanköpsvaror & Tjänster  (2st)
  • Telekomoperatörer                (1st)
Jag har en nästan överdriven branschspridning. Visst ger diversifiering mindre exponering mot en enskild bransch men det gäller att inte kompromissa för mycket när det gäller värdering och kvalitet. Det gäller att man förstår bolagets verksamhet (inte minst för att skapa en trygghet för att sitta still i båten om det börjar gå knaggligt).

IT är en bransch jag inte förstår mig på så där kommer jag aldrig ha någon aktie. Jag har även svårt att förstå flera bolag i industrisektorn  men där finns det ett par bolag som skulle platsa om värderingarna var lägre. Material (skog, stål mm) kännetecknas av svaga konkurrensfördelar och svajiga vinster vilket gör att jag vill ha låga värderingar.

Hälsovård och telekom kan nog räknas till de mer defensiva branscherna medan energi och finans är mer riskabla.

Geografisk spridning
Ett annat riskmått kan vara geografisk marknad. Globala företag är inte så känsliga om ett enskild land börjar få problem. Det går nog t.ex. rätt tungt för den grekiska och den irländska ekonomin. Fondbranschen brukar utgå från bolagets börsnotering men det tycker jag är ett ganska opassande  mått. Ett bolag som H&M är visserligen noterat i Sverige men dess största marknad är Tyskland.

Jag försöker istället titta på var bolaget har sin försäljning. defensivens portfölj sprider sig ungefär som följer:
Europa              55%
USA                  32%
Övriga världen 13%

Skulle egentligen vilja ha lite mer exponering mot världen utanför Europa och USA. Men jag skulle tro att det är denna andel som kommer öka snabbast i framtiden. Bolag som H&M, J&J, Novartis och Telia uppvisar starkast tillväxt i dessa regioner.

Sammanfattningsvis är jag en aning paranoid och gillar att sprida riskerna över flera företag verksamma i olika branscher och regioner.

torsdag 6 januari 2011

hur defensiv är defensiven? (del 1)

Nu när jag har analyserat de enskilda bolagen i portföljen tänkte jag ge mig på en slags portföljanalys. Men låt mig börja med att informera om att Shells värdering numera är korrigerad. Högre än vad jag först trodde men fortfarande schysst i mina ögon.

Pengar i handen
(bildkälla)
Nedan kommer en översikt över portföljen: 

Värdering sett till utdelningar
Direktavkastning:   4,1% (baserat på 2009 års utdelning)
Utdelningsandel:     60%

Utdelningarna ger drygt 4% tillbaka på insatsen det första året. En ganska hög siffra. S&P 500 ger i jämförelse 1,7% (källa). Det är ändå en relativt försiktig portfölj som ger betydligt mer än dagens låga räntor. Tillväxten får man på köpet.

Ganska hög utdelningsandel vilket beror på att jag gillar bolag med starka utdelningar (se t.ex. detta inlägg).

Aktieåterköp kan vara ett intressant komplement till "vanliga" utdelningar. Nuvarande portfölj har snittat aktieåterköp på ungefär 1% per år sedan 2005. Detta innebär att antalet aktier minskat med ca 1% per år vilket gör att utdelning och vinst per aktie ökar i motsvarande grad. Jag håller på och spanar på ett par bolag med lägre utdelningar men större aktieåterköp (och därmed högre tillväxt per aktie).

Värdering sett till vinst
P/E (3år):                     15,0
P/E (2009):                  15,2
Earnings power (6år):  6,7%

Grahams huvudregel är att PE ska vara under 15. Portföljens värdering sett till vinster är alltså lite hög. Man får dock komma ihåg att det här är baserat på 2009 års vinster och de flesta bolag har sett ökade vinster här under 2010. Earnings power, långsiktig intjäningsförmåga utan tillväxt, är nästan 7% vilket jag tycker är helt OK. Det känns rätt defensivt att kunna räkna hem 7% avkastning om förhållandena sen 2004 upprepas nästföljande år.

Värdering sett till bokfört värde
P/B:                               3,4

Graham rekommenderar ett PB under 1,5 (tangible). Min portfölj har alltså en hög värdering på det bokförda värdet. Två aktier som drar upp PB är Coca-Cola och H&M (som ju inte behöver så mycket tillgångar i sin verksamhet). 

Värdering sett till tillväxt
Vinsttillväxt (snitt sen 04):                  9,4% per år
Omsättningstillväxt (09vs04):             7,4%
Utdelningstillväxt sen (09vs04):         10,8%

Den historiska tillväxten är ganska hög, särskilt med tanke på att de senaste åren har varit krisår. Grahams tumregel är
motiverat PE= 8 + 2(tillväxt)
Om den historiska tillväxten återupprepas ser värderingen helt klart aptitlig ut. Att portföljen dessutom ger över 4% i utdelning gör det hela ganska intressant. Mitt mål är en årlig avkastning på 10% över tid och det ser uppnåeligt ut med dessa nyckeltal.

Historik
Grafen nedan är portföljens genomsnitt. Jag har modifierat vinsterna genom att använda 2001 års vinst som index (1).















Lite svajigt men ändå ganska bra tillväxt samt stabilitet. Vinsterna har visserligen stagnerat sedan 2007 men det ser ändå tryggt ut. Det är framförallt Cincinnati samt oljebolagen som drar ner snittet de senaste åren. Men dessa bolag visar å andra sidan starka vinstuppgångar 2010.

Ja det var värderingen det. I del 2 i denna serie blir det lite mer subjektivt resonemang kring branscher, geografi samt andra riskfaktorer.

måndag 3 januari 2011

Felaktig värdering av Shell

Jag gjorde fel i värderingen av Shell. Ber om ursäkt för detta. Försöker att dubbel- och trippelkolla analyserna men denna gång har det ändå blivit fel. Detta var ingen rolig start på 2011.

Bortförklaring
Felet uppstod eftersom jag använde fel pris på aktien. Shell kan handlas på tre börser. Den "vanliga" shell- aktien är noterad i London och Amsterdam. Shell kan även handlas på NYSE men där i form av en ADR. ADR är ett finansiellt instrument som innehåller ett visst antal underliggande utländska aktier. Priset på en "vanlig" aktie och en ADR skiljer sig följaktligen. Jag antar att fördelen (för amerikanarna) är att instrumentet kan handlas på en amerikansk börs samt att valutan blir dollar.

Redovisningen sker i dollar men nyckeltalen per aktie är per "vanlig" euro-aktie. Ganska förvirrande..  Här ser vi onekligen riskerna med att köpa utländska aktier, det gäller att hålla tungan rätt i mun med valutor och olika sorters aktier. Det är grundläggande att man vet vad man köper aktien för.

Korrigerad version
I den korrigerade värderingen nedan har jag omvandlat aktiens pris till dollar efter dagens växelkurs.

Direktavkastning 5,0%
Utdelningsandel   82%
Earnings power   11%
Current PE          17
PE3                       9
PB                        1,5

De finansiella nyckeltalen och tillväxttalen var korrekta i analysen. För att sammanfatta är värderingen sett till vinster inte så låg som jag tidigare hävdat. Sett till vinster värderas Shell i linje med konkurrenter som Chevron och Exxon. Däremot lägre PB, högre utdelning och högre earnings power.

Jag hinner inte skriva om bedömningen av Shell idag men jag ville informera om misstaget så fort som möjligt.