Man skulle kunna tro att Cloetta varit en vinstmaskin med tanke på varumärken såsom Kexchoklad, Plopp och Center. Sedan 2008 överstiger dock förlusterna vinsterna med god marginal och bara två av fem år har visat positivt rörelseresultat.
Som i ett trollslag gick Cloetta upp rejält i storlek i våras och fick leka med de mellanstora pojkarna i Mid Cap. Anledningen var ett "omvänt förvärv" (Reverse acquisition) där LEAF svaldes av lillen Cloetta. Som jämförelse var Leafs försäljning 2011 mer än 5 gånger större än Cloettas.
I och med förvärvet har Cloettas skulder exploderat (antalet aktier har också spätts ut). Dels för att kunna betala köpesumman, dels för att Leaf hade stora skulder redan innan. Läste någonstans att bankerna för att bevilja nya lån krävt garantier på flera års utdelningsstopp så att Cloetta kan bygga upp soliditeten igen (immateriella tillgångar överstiger eget kapital med 50%).
Under toppåret 2010 nådde Cloetta en rörelsemarginal på 3%. Om vi tillåter oss bli visionära och ser över Atlanten har godisbolagen Hershey och Tootsie Roll rörelsemarginaler omkring 13%. Om Cloetta 2.0 gör en bragd och lyckas nå upp till den lönsamheten når man nästan nollresultat.
Aktien handlas till 15kr stycket vilket ger ett PS på knappt 0.9. Det är högt med tanke på att Cloettas vinstmarginal var 3% rekordåret 2010 (innan skulderna exploderade). Mr Market verkar prisa in nästan lika stora "synergieffekter" som Cloettas imperiebyggare.
